fredag 3 februari 2012

Barfotalöpning i minusgrader

Varningstext: att springa barfota utomhus i minusgrader kan ge allvarliga skador på fötter och tår. Detta är endast mina personliga upplevelser och tankar kring ämnet. Jag tar inget ansvar för vad ni kan få för er när ni läser detta!
 
Att springa barfota i minusgrader är inget att rekommendera om man inte tränat lite innan. Då menar jag inte att träna upp motståndet mot kylan i fötterna, vilket inte går.
Det man måste träna upp, i min mening är förmågan att känna av hur fötterna mår och reagera utifrån detta.

Jag har sprungit barfota nu sedan våren 2010 och även gjort detta i snö och minusgrader. Detta har gått ganska bra då jag inte överdrivit utan lyssnat på kroppens signaler. Som kallast har det varit minus tio grader. Då fick jag lätt känselbortfall i en tå samt ett par rejäla köldblåsor. Tänkte lite kort dela med mig av mina erfarenheter.

[caption id="attachment_1024" align="aligncenter" width="179" caption="Sylvesterloppet Malmö 2010 - Barfota"]Sylvesterloppet Malmö 2010 - Barfota[/caption]

Smärtan av kylan är kroppen som signalerar "kallt, kallt! Se till att få in oss i värmen så vi inte förfryser!"
Däremot brukar ju kroppens signaler kicka in i god tid för att man ska reagera innan man tar skada.

Jag brukar känna av ett par olika stadier.

  1. Till en början är det oftast riktigt kallt och man kan känna det som lite panikartat (vanligtvis under noll grader).

  2. Efter ett tag går det över till en form av tolererbar smärta (eller kraftig feedback som jag brukar säga ;)  ). Här känns det ganska mycket men man klarar av att springa. Stenar och ojämnheter uppfattas tydligt och gör lite ondare än vid milt väder <- bra tecken, kommer till detta.

  3. Det sista stadiet, som jag inte upplevt fullt ut som tur är - Man tappar känsel eller upplever en varm brännande känsla - risken för köldskador är överhängade. Har det gått så här långt gör det inte ont på samma sätt längre. Fötterna domnar bort och man känner inte grus och liknade på samma sätt.


Det gäller givetvis att sluta innan man kommer till det sista stadiet. Att springa i minusgrader, eller kallt väder över huvudtaget är inget jag rekommenderar om man inte sprungit barfota ett tag. Det gäller att vara hyfsat säker i sitt steg och att slappna av. Även om man inte befinner sig i det tredje stadiet är det lätt att spänna sig. Det kan också vara så att kylan har en lätt bedövande effekt som kan påverka steget (man kan börja skjuta ifrån och skapa mer friktion än vad man känner av -> blåsor)

[caption id="attachment_1018" align="aligncenter" width="179" caption="Blåsor orsakade av löpning i minusgrader"]Blåsor orsakade av löpning i minusgrader[/caption]

Efter passet är det inte ovanligt att man känner en brännande känsla, precis som när man frusit om fingrarna och kommit in i värmen. Det råder blandade meningar om man ska spola varmt eller kallt vatten på nedkylda kroppsdelar. Personligen, om olyckan inte är framme och frostskador inte drabbat tårna tycker jag att det känns bättre att börja spola kallt vatten på tårna och gradvis öka värmen än att spola varmt vatten.
(OBS jag är inte läkare och ger inga medicinska råd, endast mina personliga reflektioner)

Själv började jag läsa på och experimentera med barfotalöpning (löpning/motion över huvudtaget) när det endast var ett par plusgrader ute. Eftersom jag var orolig över just minskad känsel på grund av kylan började jag med skor.

Sådär det var vad jag hade att säga om att springa barfota i minusgrader. Har ni frågor får ni gärna ställa dom nedan i kommentarerna!
Är det någon annan som springer barfota nu i vinter, dela gärna med er av era erfarenheter!