måndag 9 augusti 2010

Anything worth doing...



...is worth overdoing har jag hört någon säga.

Detta citat kan nog komma till pass då jag för ett par dagar sedan gjorde något vansinnigt. Jag anmälde mig till CPH 6 hours run. Jepp, det är precis vad det låter som. Man springer helt enkelt i 6 timmar och ser sedan hur långt man kommer.
Jag har sedan jag började springa fascinerats av just långa lopp (både tid och sträcka)  , inte minst när jag läste Born to Run.

Jag har inte avverkat något ens i närheten av denna galenskap men låt mig förklara.

Just tidslopp likt detta går ofta i en sk. loop, en fördefinerad runda i vilken man springer så många varv som möjligt. Till skillnad från lopp från "A till B"  så slipper man således fastna ute i spenaten långt från civilisationen om man skulle behöva ge upp.

Eftersom jag inte sprungit mer än maximalt 70min så kan man tycka att jag bara borde lägga ner direkt. Jag förväntar mig givetvis inget särskilt resultat, kanske t.o.m total förnedring ;).

Det som lockar är själva idén av att se hur långt man kan pressa kroppen.
Banan  i detta lopp är ca. 2.2km och löper runt en sjö.
Fördelen med ett tidslopp är även att man teoretiskt inte kan misslyckas, till skillnad från t.ex. en mara, i vilken man har en fast sträcka man ska klara av.
Visst det kan räknas som ett misslyckande om man kommer under längden av ett marathon med tanke på den långa tiden men i mitt fall spelar det mindre roll, det är den personliga utmaningen som lockar.

I ultra-lopp är det inte ovanligt att man går i omgångar för att spara på krafterna. Detta kommer givetvis vara min strategi. Tänka på att börja långsamt och sen starta ännu långsammare ;)

Jag har i min ungdom promenerat mellan Malmö-Lund vilket är en sträcka på ca. 2mil. Denna bravad avverkades under loppet av 4h - 20-25km är var jag sätter min absoluta minimisträcka om jag skulle välja att promenera/inte orka hela tiden/DNF:a Väldigt lågt alltså.

Loppet går i slutet av Oktober, vilket ger mig ett par månader att träna upp lite uthållighet. Främst tänker jag satsa på att träna på att hålla mig på fötter längre perioder samt äta under träning, på inrådan av Calle.
Jag tänker även försöka springa ett 10km lopp innan för att stämma av hur långt jag kommit i träningen. Skanörsmilen ser ut att ligga rätt i tiden, strax över en månad innan.

Vad gäller skodon tror jag dessvärre inte att jag kommer kunna köra i endast VFF, huaraches eller barfota. Inte minst pga. vädret som riskerar vara höstigt och ruskigt.

Enligt inrådan av en som kan det här med långa lopp fick jag tips av K-G Nyström: "Tag med dig allt du springer i. Byt från barfota till något annat om du känner att dina fötter ej tycker om dig. [...] Åk dit. Du lär bli ett minne rikare."

Detta kommer innebära Allt från fopporna till huarachesen, VFF, strumpor och hela midevippen.

Denna utmaningen har fått mig rejält taggad redan! Som sagt har jag länge varit fascinerad av just ultror och tack vare Calles och K-G's uppmuntran tog jag nu steget!

Har ni någon kommentar, tips, fundering, kommentera gärna!

ps. Jag har nästan tappat fokus på kommande Kåsebergaloppet (nu till helgen) och Trelleborgsloppet (veckan därpå)! ds.



HälsobloggHälsa